Historik
Någon gång under 1700-talet börjar torpargrunden att användas, först på herrgårdar och större boningshus och därefter till enklare hus och kom med tiden att ersätta mullbänken som hängde med fram till mitten/slutet 1800-tal som vanligaste grundtypen. De två grundvarianterna mullbänk och torpargrund, är förvillande lika varandra, men på två punkter skiljer de sig åt. Det sitter ventiler eller vädringsluckor på torpargrunden för att möjliggöra att luft kan cirkulera under bjälklaget. På grund av denna luftning sitter ofta huset på en högre grund än mullbänken. Mullbänken saknar ventiler och bygger på att ett kompakt och tungt fyllnadsmaterial bildar isolering medan torpargrunden har ett isolerat bjälklag med en skapad luftspalt under bjälklaget som ventileras genom grundmuren..
Torpargrunden har varit med länge och med rätt förutsättningar kan den leva länge.
Torpargrundens konstruktion
Torpargrundens konstruktion bygger på att Huset står på stenar, så kallade syllstenar, som bär upp hörnorna och knutarna på huset. Stenarna däremellan är endast utfyllnad och har ingen bärande funktion. En torpargrund ska inte vara lufttät utan konstruktionen bygger på att luft kan cirkulera under ett isolerat golv. Den normala uppbyggnaden av en torpargrund är att ett bjälklag är fastsatt i husstommen, antingen med laxstjärtar in i timmerstommen eller vilar på längsgående balkar och bärlinor på sten. Under golvbalken fästs en bräda eller så spikas listverk på sidan av balken för att bära botten på bjälklaget, blindbotten. En blindbotten består ofta av brädor som satts samman så tätt som möjligt för att hålla isoleringen på plats. Inte sällan ser man spontade brädor men man tog det man hade. I botten på brädorna läggs därefter ett vindskydd som både skyddar mot drag men också håller isoleringen. Vindskyddet kan vara olika beroende på ålder men allt från björknäver, grov papp och takpapp typ förhydringspapp förekommer i botten.
Isolering
Isoleringen i torpargrunder var nästan undantagsvis av organisk isolering. Sågspån, kutterspån, tång, torv, till och med löv har påträffats. Det som isoleringsmaterialet har gemensamt är att isoleringsmaterialet är relativt lätt och har förmågan att ta emot och släppa från sig fukt. Inte sällan ligger det andra rester från husbygget i golvet, som kalkbruk, tegelskärvor och annat bös som halmhack eller mossa förekommer. Avsikten med isoleringen är att skapa ett eget klimatavskiljande skydd mot luftningsspalten under golvet. Därför var det noga med täthet i botten och på sidorna.
Ovanpå isoleringen ligger normalt ett spontat golv. Från sekelskiftet 1900 och fram till 1960-talet blir det populärt att lägga linoleumgolv vilket ofta innebär att det kan ligga en masonitskiva emellan linoleum och trägolv.. Det vanligaste är att finna ett parallellsågat och spontat trägolv men avvikelser förekommer. Eftersom fyllnadsmaterialet nästan uteslutande är organiskt så vill man inte riskera att skurvatten av misstag rinner ned vilket gör att man främst ser spontat golv tillsammans med torpargrund.
Två typer av isolering, övre sågspån och nederst pappersbaserad isolering
Rötskador i golvet
Den vanligaste skadan på torpargrunder är rötskador i golv och bjälklag. Även utan att bryta upp golvet så kan man se mörka fläckar kring kanter, utmed väggar och ofta även i kombination med små hål i ytveden, splinten, som tyder på angrepp av strimmig trägnagare som gillar fukt och kyla i kombination med trä. Orsaken står ofta att finna utanför huset, husets topografiska placering, sluttningar eller något yttre fenomen som skapar kvarstående fukt i grunden. Vatten väljer den enklaste vägen och kondens transporteras genom gliporna i golvet för att kunna övergå till vattenånga inomhus, ofta med dålig inre luft som följd.
Vanliga skador på torpargrunder
Men det finns flera skador som kan uppstå på torpargrunden. Det första är sättningar på grund av att konstruktionen vilar på ett fåtal stenar som kräver god grundläggning. Oftast mynnar stuprören på samma plats som syllstenarna, och då kan det uppstå sättningar i marken, eftersom långvarig takavvattning underminerar marken, alternativt på grund av tjälskjutningar i den fukthållande marken.
Nedrasad blindbotten
En annan vanlig skada är att blindbotten, det vill säga nedersta brädorna som håller isoleringen har antingen ruttnat eller så har spiken rostat som håller brädorna gjort att brädorna har fallit ned i hålrummet under med nedrasad isolering som följd. Detta beror ofta på hög fuktighet under lång tid. Organiskt material som sågspån ska inte ligga på marken då det skapar mögel och röta som sedan kan sprida sig.
Ofta måste man bygga upp bjälklaget på nytt med nya blindbottenbrädor och kanske även nya balkar.
Nedfallen blindbotten gör att isoleringen rasar ned med ett kallt hus som följd.
Bristfällig vattenavledning
Ännu en skadeorsak är bristfällig vattenavledning från taket som skapar stillastående vatten i urgrävningen under huset. Vatten väljer den enklaste vägen och då är ofta hålrummet under huset den enklaste vägen. Att släppa ut takavvattning intill en hushörna underminerar både marken kring syllstenen som håller huset uppe, samtidigt som stillastående vatten är negativt för husets grund. Att leda bort vatten från huset samt att även slutta marken är en enkel men effektiv försäkring för huset.
Hur ska man ventilera torpargrunden?
Det råder stor villrådighet om när och hur man ska vädra, Man ska vädra då uteluften är torrare än grundens, vilket normalt är under tiden från januari till maj. Torr kall luft byts ut mot varmare fuktig luft.
Många väljer felaktigt att vädra under sommaren, Luften under sensommaren har mycket hög luftfuktighet och när den kommer in i grunden sänks temperaturen och vattenångan i luften kondenserar till vattendroppar. Man ser fenomenet enkelt genom att titta på en gräsmatta på morgonen. Morgondaggen är helt enkelt fukt som bildats på grund av att varm luft kylts ned när den möter marken.
Många har så kallade flänsventiler i grunden som är öppna året om, men ofta ser man följdskador i form av röta och mögel, särskilt på sensommaren och hösten. Det är bättre i så fall att använda vädringsluckor och mäta luftfuktigheten med en hygrometer som mäter både ute- och grundklimat. Det heliga talet är 70% relativ luftfuktighet. Under senhösten när temperaturen är låg kan man tillåta högre värden men generellt sker mögeltillväxt över 70% och man bör vidta åtgärder för att ligga under dessa nivåer. Om man har gjort allt rätt på utsidan så är det antingen ökad ventilation eller en kombination med stängda grundventiler under sensommar/höst och komplettera med avfuktare som har en hygrostat som tar topparna över 70% om naturlig ventilation inte fungerar. Under 70% sker ingen mögeltillväxt och där kan en reglerbar avfuktare vara skillnaden mellan ett friskt och ett sjukt hus. Men avfuktare ska bara användas om inget annat alternativ finns.
Med hjälp av vädringsluckor så kan man styra när och hur mycket man vill vädra.
Med hjälp av en hygrometer kan man avläsa luftfuktigheten både inomhus, utomhus och i grunden.
Dränering kring torpargrunden
En sak som ofta kommer upp vid renovering är dränering. Med ett fåtal bärande punkter skulle en nedgrävning intill huset skapa allvarliga sättningar på grund av de ytligt utlagda stenarna. Om man ska gräva för en dränerande åtgärd så måste man först säkerställa att takavrinningen leds bort en bra bit från huset. Sedan måste man säkerställa att man inte har en grundvattennivå över ett större område som gör att det snarare drar vatten till huset.
I många fall bör istället en avskärande dränering göras ett par meter utanför huset. I så fall lägger man ett dränerande grus runt dräneringsslangen som läggs i en lutning bort från huset till en stenkista eller dike. Tänk särskilt på hur ytvatten rinner och kolla gärna grundvattennivån i brunn eller diken innan arbetet påbörjas. Tänk på att om huset står i ett område med hög grundvattennivå så fungerar inte en dränering. Man bör i så fall överväga att sätta in en pumpbrunn som klarar ev. översvämningar i låglänta områden.
En fektigt utförd dränering kan innebära att man både skapar sättningar i grundstenarna och drar vatten till huset.
Felaktig marklutning
Det är mycket vanligt att marken runt ett hus ökar med åren. Snart är marken högre än husgrunden och det gör att regnvatten vill rinna in under huset snarare än från huset. Enklast är att ta hjälp av en grävmaskin och räta till lutningen. Men ibland fungerar inte det. Då måste man göra en markanpassning som gör att vatten inte rinner mot huset, även om lutningen kanske inte går att göra något åt. I så fall försöker man göra ett så kallat *knä* som innebär att man sluttar ut marken från huset minst två meter och möter den andra sluttningen med en dränering eller ytligt dike. Säkerställ att funktionen fungerar året om ifall bortledningen i dräneringsledningen fryser.
Man kan även arbeta med markytan genom att anlägga en relativt lerhaltig matjord som gör att regnvatten eller smältvatten inte rinner genom marken. I själva knäet så kan man ha ett dräneringsdike med singel och slang en bit ned medan man sluttar det ytliga diket runt huset.
Genom att skapa en sluttning från huset som möter lutningen i omgivningen så kan man skapa en bortrinning från huset även om markförhållandena kanske inte tillåter det.
Uppbyggnad med nytt bjälklag med isolering – hur ska jag tänka?
Som nybliven husägare som öppnat golvet och blivit mött av nedfallen isolering, upprutten blindbotten och rötskador i bjälklaget brukar man ofta tvivla på konstruktionen och titta på andra alternativ. Gjuta betongplatta, lägga lättisolering eller lägga in modern isolering brukar dyka upp i flödet på sociala medier. Många snickare och byggare brukar förorda nya material eftersom de tjänar mest på att riva ut och börja om. Men oftast saknas långtidserfarenheter och konsekvenserna att lyssna på snickarna brukar bli dyrköpta erfarenheter som gör att man måste ta in snickare på nytt. Med de yttre omständigheterna fixade, det vill säga marklutningar, vattenavledning från taket och kontrollerad ventilation av luftutrymmet under blindbotten är torpargrunden mycket väl fungerande kosntruktion. Fråga inte om råd från de som tjänar på sina råd. Låt istället långsiktighet och varsamhet råda och gör insatser som man kan backa på, underhålla och inspektera.
Att återuppbygga ett bjälklag – steg för steg
Bjälklaget som ska bära golvet ska vara tillräckligt dimensionerat att det kan bära tyngd av möbler och människor. Golvet läggs i längsled i rummets riktning vilket gör att bjälklaget ofta hamnar på tvären. Överväg att sätta ett stöd så att bjälklaget inte bara hänger i ytterkant. Lägg gärna en sten som stöd i botten i mitten. Är det cement eller liknande som suger fukt, lägg ett lager asfaltpapp emellan.
Se till att luftavståndet är minst 25-30 cm mellan balkens undersida och marken. Gräv ut och ta gärna en sugbil till hjälp om det går. Är det berg under så är det vad det är. Om det är sprickor i berget, tänk på att det kan tränga upp vatten som påverkar klimatet i grunden.
Snåla inte med att fästa botten för blindbotten i bjälklaget noga. Antingen sätter man en rejäl planka under balken eller så skruvar man en stabil list på insdan av balken för blindbotten att vila på.
Blindbotten bör man bygga med rejält virke. Blindbotten ska ha en klimatavskiljande funktion och bör vara tät. Spontade brädor, råspontluckor som fälls in är i underkant. Ju tjockare blindbotten desto bättre, men ofta är det en kompromiss med isoleringen. I botten läggs därefter en vindskyddande duk som asfaltpapp, ångbroms eller masonitskivor. Lägg gärna upp duken mot sidorna på bjälkarna.
Isoleringen ska vara hygroskopisk i äldre hus. Den ska kunna släppa ifrån sig och ta emot fukt. Träfiber eller celluslosafiber är vad som gäller. Oorganisk isolering som mineralull som gullfiber eller stenull har inte i äldre hus och göra. Se till att packa isoleringen noggrant och se till att gå igenom alla möten med ytterväggen noga att isolering eller luft inte kan vandra. Sätt gärna en yttre list som stöd för blindbotten i ytterkant.
Slutligen läggs ett övergolv. Undvik onaturliga material som klickgolv eller linoleummatta som försvårar vandringen av fukt. Ha gärna minst en inspektionslucka utifrån så man kan inspektera grunden och sätt gärna två vädringsluckor per vägg.