Isolering av husgrunder – hur ska man tänka?

Ta reda på grundens skick

Ofta upplevs golven som kalla i gamla hus och man undrar om isoleringen har sjunkit ihop eller om det finns skador på grunden som gör att kall luft kommer in. Nedan beskrivs de vanligast grundtyperna men oavsett grundmetod så kan man ta reda på hälsan på grunden genom att köpa eller hyra en IR-kamera som mäter temperaturen i en bild och återger värme och kyla med olika färger. Man kan enkelt se var man har värmeläckage, både inifrån och utifrån. 

Isoleringsmaterial i grunden

Vad man ska välja för isoleringsmaterial beror helt på vilken grundtyp man har. en god regel inledningsvis är att fylla på samma isoleringsmaterial som finns i grunden. Men 1970-talets byggsätt med plastfilm och mineralull har orsakat många fuktskador då isoleringen inte har möjlighet att buffra eller släppa ifrån sig fukt på som ett traditionellt isoleringsmaterial av organiskt material har. Då ska man inte fortsätta med det dåliga isoleringsmaterialet.

Historiskt använda material

I ett historiskt hus har man traditionellt använt isolering som bygger på att kunna ta emot och släppa ifrån sig fukt, Sågspån, kutterspån, halm, löv, tång och sand och lera har varit förekommande. Man har ofta tagit vad som man lyckats få tag på. I många fall har det fungerat bra och har det uppstått skador så beror det oftast på yttre faktorer som t.ex förhöjd marknivå utanför huset, Stuprör som fyllt grunden med vatten  eller felaktiga lutningar. 

 I regel är det inte fel att komplettera med samma material som har varit innan förutsett att man ser att huset har mått bra. Nedan beskrivs olika vägval för olika grunder. 

I mullbänken

Frågan om byte av isoleringsmaterial kommer ofta upp när man måste byta en golvbalk eller när man upplever golvet som dragit. En första undersökning om huset är dragigt är att se om fyllningen kanske måste kompletteras i ytterkant ett första steg. Man behöver inte bryta upp hela golvet utan det räcker med att såga upp en fris i ytterkant och fälla in en bräda efter komplettering som ram till det befintliga golvet. En annan orsak som ofta upplevs som drag är kallras från fönstren. Detta kan enkelt åtgärdas med element under fönstret eller genom att titta över tätningslisterna. Om grunden tidigare har fungerat i hundratals år med sand- och lerjord, kommer det antagligen att fungera över en lång tid framöver. För att komplettera med ny fyllning i mullbänken kan med fördel tvättad sandlådesand användas. Men isoleringskoefficienten på fyllnadsmaterialet är lågt och om man vill isolera ska man använda material som man vet fungerar för att släppa och ta emot fukt. Som ersättningsmaterial för sand- och lermaterialet förespråkas ibland lättisolering. Dessa material är ofta miljövänliga, då de bygger på återvunnet material, men man får inte glömma att transporter, uppvärmning för återvinning och restprodukter bidrar till miljöbelastning för dessa miljövänliga produkter. Men erfarenheten har en tendens att visa på att lättisolering kan bidra till ett oangenämt och kyligt inomhusklimat då den för snabbt släpper igenom den naturliga fukt som finns i marken från marken. I de traditionellla materialen har isoleringen varit tungt och kompakt vilket har gjort att vattenånga har bromsats upp innan det har nått golvet. Med lättisolering tranporteras ångan snabbt genom luften. Eftersom isolering inte tar upp fukten så ökar istället fuktbelastningen på undersidan av golvet. Vid besiktningar av moderna grunder har man kunnat mäta hur denna fuktighet tar sig in i inomhusklimatet med IR-kamera och hygrometer. Efter några år märker man att t.ex strimmig trägnagare trivs i sponten eller vid golvsocklar där fukten koncentreras. OM man ska ge råd för historiska byggnader som har haft traditionell isolering så är det att fortsätta med det som fungerat innan och att man ska undvika isolering utan dokumenterade långtidseffekter. 

I torpar- eller krypgrunden

Det finns ett stort urval av olika isoleringar som passar i torpargrunden. Även om man använder ett isoleringsmaterial som andas, bör man vara medveten om att en effektiv isolering skapar mer kyla i grunden vilket innebär att luften i lägre utsträckning klarar att binda fukt. Med andra ord kan en bra isolering orsaka att mer fukt i grunden skapas.

Därför kan man behöva vidta en del åtgärder som minskar markfukten innan man börjar isolera. Att man har fungerande dränering och bortforsling av regnvatten förutsätts. Men i vissa fall transporteras markfukt genom berg eller när andra markförhållanden gör att man måste försöka minska tillskottet av fukt. Det gör man genom att höja temperaturen i krypgrunden. (På marken lägger man en åldersbeständig plastduk med en markisoleringsskiva av stenull.) Står huset på berg eller morän kan man fylla med lecakulor eller skumglas. Här krävs det dock kompetent kunskap som är specialiserad på värme och ventilation för gamla hus. En fel utformad tilläggsisolering kan öka fuktkvoterna i krypgrunden. En elektrisk avfuktare kan avhjälpa höga fuktkvoter i luften, men tänk på att temperaturen i en källare gör att en vanlig kondensavfuktare inte fungerar utan det måste till en dyrare sorptionsavfuktare eftersom den klarar av att arbeta under lägre temperaturer. Tänk på att en avfuktare tar energi, låter och att man måste ha ett arrangemang som kan skilja ut torr och fuktig luft, till exempel med hjälp av ett luftningsrör. Man kontrollerar allt med en hygrometer, vilket är en fuktmätare som mäter fukten i luften. Har man över 70 % RH är detta en grogrund för mögel. Då kan avfuktaren ställas in så att den startar om fuktkvoterna kommer över en viss nivå. Isolering av bjälklaget kan därefter ske med en isolering som transporterar fukt. Det finns flera bra alternativ, antingen förädlat från trä, returpapper, lin eller ull. Har man bjälklaget öppet så bör man komplettera med en vindduk. Man passar på att kontrollera eventuella eldragningar, värmeledningsrör och annat när man ändå har konstruktionen öppen.

Slutligen, om grunden har vädringsluckor så ska man undvika att ha luckorna öppna mellan juli-september eftersom luftfuktigheten då är mycket hög och om varm fuktig luft kommer in i grunden genom luckorna kyls luften ned och luften släpper fukten med ökad kondens som resultat.

Platta på mark

Den moderna byggkonstruktionen betongplatta på mark, fungerar bra så länge dräneringen fungerar och det finns ett kapillärbrytande skikt mellan marken och betongen, samt mellan betongen och trästommen. Det ofta förekommande moderna kravet på vattenburen värme ingjuten i plattan kan verka negativt på konstruktionen om det inte finns dränering eller kapillärbrytande skikt under grunden. Värmen i grunden gör då att mer fukt buffras i betongen, vilket leder fukten att vandra uppåt, för att kondensera i golv eller gå upp i väggarna. Ibland har man gjutit en platta i en gammal konstruktion, då gäller det att trästommen inte hålls våt av betongplattan, något som tyvärr sker alltför ofta. Man undersöker lättast grundens konstruktion genom att använda en hygrometer för trä och sten, vilken mäter grundens relativa fuktighet. Hygrometern består av två piggar som sticks in i betongen och som anger fuktigheten i stenen i procentenheter. Ofta har mätaren två skalor, en för trä och en för sten.

Slutligen

Isoleringen bör ses som en del i en helhet. Störst effekt brukar isolering av tak göra, därefter att motverka drag, antingen genom golv, vägg eller dörrar och fönster. Ibland är det inte motiverat att bryta upp ett golv, exempelvis om golvet har karaktär och hög ålder. Då är det bättre att arbeta med åtgärder som inte orsakar stora bestående skador. Att använda modern teknik innebär att man sätter in delar som har begränsad livslängd, som exempelvis vattenburen eller elektrisk golvvärme. Man bör redan vid första tanken på detta fundera över hur lång livslängden är på tekniken, innan den behöver bytas ut. Stora irreversibla skador kan uppstå vid dessa byten på material, som kanske har en betydligt längre livslängd än tekniken man bygger in.