Sexdelad planlösning

Den sexdelade planen – när Sverige fick en ny idé om hur man skulle bo

Det finns något märkligt tillfredsställande i gamla hus där planlösningen känns självklar redan när man kliver in. Dörrar ligger i siktlinje med varandra, rummen speglar varandra och huset tycks ha en tydlig mittpunkt. Ofta beror det på att huset är byggt efter den så kallade sexdelade planen, en planlösning som under 1700 talet kom att förändra hur man byggde och bodde i stora delar av Sverige.

När Karl XII:s krig äntligen var över och freden i Nystad slöts 1721 gick landet in i en lång period av återhämtning. Frihetstiden blev inte bara en politisk förändring utan också början på en ny smak i arkitektur och byggnadskonst. Den strama karolinska stilen började ge vika för ljusare och mer elegant inspirerade ideal, inte minst från Frankrike. Rokokon gjorde sitt intåg i de finare miljöerna, först i städerna och senare på landsbygden.

Men förändringen handlade inte bara om stil. Den handlade också om hur husen organiserades invändigt.

Under tidigare århundraden hade den svenska landsbygdsbostaden i stor utsträckning varit en parstuga, två större rum på var sin sida om en förstuga. Den fungerade väl i en äldre hushållsordning där många funktioner delade samma rum. Men under 1700 talet började idealen förändras. Man ville ha mer ljus, fler rum och en tydligare uppdelning mellan arbete, vardag och representation.

Lösningen blev den sexdelade planen.

I sin enklaste form bestod huset av sex rum organiserade kring en central förstuga och en längsgående mittaxel. På var sida om förstugan låg två rum, och i husets ena ände ofta ett större kök som upptog hela gaveln. Resultatet blev en symmetrisk planlösning där dörrar och fönster placerades med stor noggrannhet. Den som stod i förstugan kunde ofta se rakt genom huset, genom flera rum i rad.

Det var inte bara estetiskt tilltalande, det var också praktiskt. Planen gjorde det möjligt att skapa fler separata rum, större fönster och bättre ljusinsläpp. Samtidigt blev huset mer representativt. Den centrala förstugan fungerade nästan som en liten hall där man kunde ta emot besökare, medan de olika rummen fick tydligare funktioner.

Intressant nog spreds den här planlösningen inte främst genom arkitekter i modern mening. I stället spelade militära boställen och prästgårdar en avgörande roll.

Under 1700 talet trycktes nämligen typritningar för boställen, standardiserade modeller för hur gårdar skulle byggas. Dessa ritningar spreds över landet och kom att fungera som förebilder för både präster och bönder. Prästgården var dessutom en halvoffentlig byggnad där socknens folk ofta hade ärenden. Därför blev den också ett slags arkitektonisk modell för hur ett modernt hus kunde se ut.

När nya gårdar byggdes tog man helt enkelt efter.

Det finns också en annan, mer byråkratisk sida av historien. Under 1700 talet utfärdades flera kungliga resolutioner som reglerade hur prästgårdar skulle uppföras. I en av dem anges till exempel att sätesbyggnaden skulle vara 26 alnar lång och 12 alnar bred, ungefär 15 gånger 7 meter. Även takhöjd och rumsindelning kunde beskrivas. Resultatet blev att en stor del av landets prästgårdar fick nästan identiska proportioner.

Standardisering är inget vi brukar förknippa med 1700 talet, men i praktiken var det precis vad som skedde.

Samtidigt ska man inte föreställa sig att allt blev strikt och enhetligt. Den sexdelade planen kunde varieras på många sätt. Ibland låg köket i mitten, ibland i gaveln. I vissa hus byggdes större salar eller förmak. Och beroende på landsdel och ekonomi kunde huset vara större eller mindre än idealmåtten.

Men principen var densamma. Symmetri, mittaxel och flera rum kring en central förstuga.

Det är också därför många av dessa hus upplevs så harmoniska än i dag. De är ritade efter en logik som nästan känns matematisk. Samtidigt är de djupt förankrade i en social förändring. Den sexdelade planen speglar ett samhälle där man började värdera bekvämlighet, ljus och ett mer representativt vardagsliv.

Man kan säga att den markerar ett steg bort från den äldre, mer kollektivt organiserade hushållningen och ett steg mot ett mer modernt boendeideal.

Och kanske är det därför dessa hus fortfarande känns så självklara när man kliver in i dem.

Det är inte bara gammal byggnadskonst man möter. Det är början på den svenska idén om hur ett hem ska fungera.

Fotograf: Alf Nordström / Stockholms läns museum. Fotografering: 2 juni 1972

Planlösning tagen från vår försäljning av Längnum Gamla Prästgård 1.

REDO FÖR NÄSTA STEG?

Vill du sälja din bostad eller hålla koll på nya bostäder som kommer ut på marknaden? Vi finns med dig hela vägen.